Idag har vi städat och tvättat, försöker ha det som söndagsrutin. Så blir det lite lugnare i veckan när det är så mycket annat.
Tindra är inne i en period som ger oss gråa hår... Hon lyssnar inte på vad vi säger, eller rättare sagt skiter i vad vi säger. En kompis sa till mig att det är under barnets första sex år som man lägger grunden för sin barnuppfostran. Tänk då har vi kommit lite mer än halvvägs. Tindra är supergo men med en otrolig vilja och en förmåga att argumentera om allt. En kompis sa till mig för ett tag sen, "ni har fått så väluppfostrade barn" Jag säger bara FÅTT, här har vi inte fått något utan kämpat precis som alla andra. Jag förstår vad hon menade och jag skulle själv kunnat säga samma sak. Men efter vår helg så reagerar jag på minsta lilla som har med barnuppfostran att göra. Jag brukar säga att få barn är det underbaraste och jobbigaste som finns. Visst är det både mysigt och fruktansvärt roligt men det ligger mycket slit bakom. Tindras 3-års trots höll i sig från att hon var 2,5 till 3,5 år. Den skojar man inte bort, men sen blev hon så lugn och harmonisk. Det är bara så att våra barn ska gå igenom detta och även vi föräldrar, och ärligt talat skulle vi inte vilja ha det på något annat sätt.
Idag hjälpte Tindra mig med matlagningen, det blev köttfärsbiffar med potatis, gräddsås och lingon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar