Imorgon är det den stora dagen. Denna dagen som har planerats sedan April. Klockan är nu 23.15, borde kanske gå och lägga mig snart men jag känner mig så uppskruvad. Man är ju så förväntansfull, tror inte man kan förstå hur det kommer att bli imorgon. Funderar hela tiden på om vi glömt något, men det lär ju ge sig imorgon.
Vi var i kyrkan igår, barnen var inte speciellt sammarbetsvilliga. Ellen grät bara vi kom in i kyrkan, och Tindra blev blyg. så vi får se hur det blir imorgon, ingen press, det får bli som det blir.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar