Barnakuten med tjejerna

Barnen fortsatte att kräka inatt, kände att vi nu var tvungna och kolla så att de inte var uttorkade. Det är så himla lugnt här hemma, konstig känsla. Inga skratt, inga konflikter, ingen som avbryter, saknar det faktist lite. Ellen var vaken i två timmar under hela dagen igår, och under de två timmarna låg hon bara på en madrass. De här madrasserna har varit kanon nu när barnen är sjuka och man måste ha koll på dem. Så vi kör omkring med barnen så att de är med oss hela tiden. Imorse åkte vi in till akuten med tjejrna.

Per var med en stund sen var han tvungen och åka och jobba. Jag tycker att jag själv är ganska stark som människa men när ens barn blir sjuka då är man inte så tuff. När läkaren sa att Ellen förmodligen behövde dropp, var det bara att försöka bita ihop. Jag har jättesvårt för att se barnen på sjukhus men nu var jag tvungen att bita ihop för Tindras skull, ville inte oroa henne. Ville inte att Tindra skulle behöva se Ellen med dropp så jag försökte ringa min pappa och Pers mamma för att se om de kunde ta hand om Tindra. Men fick inte tag i någon av dem. Efter att de kollat Ellens blodprov visade det sig att värdena såg hyffsade ut och att det räckte med vätskeersättning. Ellen gillade inte vätskan så det blev en liten kamp innan vi kunde åka hem. Men hon verkar piggare och har ätit lite pasta idag. Tindra ville ha mcdonalds till lunch, så hon fick i sig lite mat idag. Men nu ikväll kräkte hon igen.

Ikväll har jag varit och simmat, nog två månader sen sist. Men nu ska jag försöka ta tag i det igen.