En tanke

När första snön kom i december, blev jag helt exalterad här hemma. Första tanken är att nu ska vi ut och åka pulka! Då säger Tindra "men mamma jag vill rita" Herregud, rita kan man göra 365 dagar om året. Jag minns när jag själv var liten och man stack till bananbacken och åkte pulka. På somrarna var man ute hela dagar och kvällar, man lekte dunkgömme och massa annat skoj.

Per och jag pratade om detta, denna dagen som jag ville åka pulka men inte Tindra. Att barns lek har verkligen förändrats sen man själv var liten.

Satt precis och läste Sanna Lundells blogg, som tar upp lite av samma tanke. Kan bara hålla med Sanna, förutom att jag är glad att man inte sitter och röker på en lekplats.

Ur Sannas blogg:


Jag inbillar mig säkert, men var det inte så förr i tiden att ungar lekte med varandra och inte i första hand med sina föräldrar. Var det inte så att när man som liten blev medtagen till en park, så satte sig mamma på en bänk, läste en tidning, kanske rökte en cigg och snackade med de andra mammorna. Barnen lekte med varandra. Man lånade någons hink, hade tävling i klätterställningen. Tröstade någon liten som letade efter mamma, blev ängslig när några tonåringar dök upp och tuffade sig.

2010 går jag till parken med Igor och ser pappor hänga i knävecken. På tok för stora mammor som åker nerför rutchkanan. Det finns inte en blekaste chans för Igor att hitta någon att leka med, för alla ungar leker med sina föräldrar. Och skulle han mot förmodan hitta någon att lajja med, så kan man ge sig fan på att mamman/pappan står som hökar och övervakar, så att det hela blir högst onaturligt. Curling. Fy fan säger jag bara, släpp ungarna loss. De behöver det.