Klockan ringer 7.30, vaknar, herregud barnen sover fortfarande. Antingen är de sjuka eller så är det för att Per inte sovit hemma och de brukar vakna när han går upp. Jag njuter av stunden och klockan 8 är familjen uppe och alla är friska. Visst var det mysigt att sova länge, men nu måste jag bara få barnen att förstå att vi är lite stressade, ska vara på dagis kl 9. Jag försöker skoja mycket med Tindra så vi alla kan ha humöret uppe. Jag kan ju villigt erkänna att hon har sitt morgonhumör efter mig. Påminner Tindra ett antal gånger om smörgåsen, Gör gröt till Ellen som är hungrig igen trots välling kl 6.
Tindra vill ha kjol på sig och skärp i kjolen, vi lägger nog 10 min på att få rätt på skärpet. Sen har vi tävling, vem som kan ta på sig ytterkläderna först, Tindra vinner. Tindra hoppar upp på cykeln och jag tar Ellen i vagnen, klockan är nu 9 när vi går hemifrån, ops lite sena men det gör nog inget.
Lämningen på dagis går bra, vilket det alltid gör, jätteskönt! På tre år tror jag att Tindra varit ledsen två gånger.
Jag bestämmer mig för att gå inom jobbet och snacka lite skit. Roligt att träffa sina kära kollegor och alla barnen. Börjar känna att det ska bli mysigt att jobba igen. Jag tror att Ellen kommer att trivas på dagis, verkar så när hon är inne på Tindras avdelning.
Efter jobbet tar vi en runda till affären för att handla grillade revbenspjäll. Gymnastik ikväll och då blir det snålt med tiden för matlagning. Går inom banken för att skaffa nytt bankid till Per. Men det är personligt så han får själv gå dit på torsdag. Vi går hemåt men Ellen somnar inte i vagnen.
Jag lägger Ellen direkt när jag kommer hem, packar upp varorna och sätter mig en stund vid datorn. Sen är det lunchdags för mig. Sätter igång en maskin med barnens sängkläder. Ellen vaknar och det är lunchdags för henne.
Klockan närmar sig 14. Jag kommer på att jag lovat Tindra att jag skulle komma tidigare för att vi skulle titta på dagisfoto från maskeraden tillsammans. Attans, jag skyndar mig. I samma veva bajsar Ellen, gråter hysteriskt som vanligt. Nej inte nu, jag som hade lovat Tindra! Byter snabbt på Ellen och går med raska steg till dagis. Inga problem jag är där innan kl 14, puh.
Går in och ska hämta Tindra. "NEJ MAMMA du får inte komma nu jag har inte hunnit leka med Celine än!" Jaha och jag som stressade. Blir lite liv men jag packar ihop Tindras saker och går ut till Ellen som sitter i vagnen. Efter två minuter kommer Tindra och vi cyklar/går hemåt.
Eftersom det är våffeldagen, har jag planerat att göra våfflor med Tindra. Det var nog roligare att göra dem än äta de. Så hon äter en lingonmacka med salami istället.
Barnen leker en stund sen vill Tindra sitta vid datorn och "gissa bajset". Bolibompa har på sin hemsida att det kommer fram olika bajskorvar och sen ska man gissa från vilket djur det kommer, skoj tycker Tindra.
Dags för gymnastik, klockan är 16.30 och det börjar 17. "Jag vill inte nu, jag ska bara...""Det heter inte gymnastik, det heter träning" Efter en stund är vi på gång igen, Ellen sitter i vagnen och bara följer med. Efter att ha lämnat Tindra har jag 45 minuter på mig innan jag ska hämta igen. Går inom brodern men han är inte hemma, tänker jag går inom mamma och pappa, jaha där körde de iväg. Jag går istället hem och ger Ellen en tallrik gröt. Sen är det på med kläderna direkt för att hämta på gymnastiken/träningen. Sitter i omklädningsrummet och väntar, då börjar Ellen skrika hysteriskt igen, bajs på gång och inga blöjor med. Jag skulle ju inte vara borta länge... Försöker lugna Ellen så att inte Tindra ska höra det ut i hallen. Säger till Tindra att skynda sig eftersom Ellen har bajsat. Vi är sist ifrån omklädningsrummet.
Vi cyklar/går hemåt. Nu är det dags för middag, vi äter och har en mysig stund tillsammans. Tindra tittar på bolibompa och jag leker med Elen på golvet i 10 minuter. Dags att lägga barnen. Går in i barnens sovrum. F-N Sängkläderna ligger i torktumlaren, måste bädda rent. Ellen skriker hysteriskt, bajsar igen. Tindra skriker om att jag ska byta kanal på tv:n.
Nattar barnen och sätter mig vid datorn. Måtte man aldrig bli ensamstående...Med andra ord, jag beundrar alla som är ensamstående med barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar